Om boken: 2001 / Sartres verk "The Imaginary" ("L'Imaginaire") är ett verk av den berömda filosofen, skapat i sent 30-tal och avslöjar det starka inflytandet från de fenomenologiska verk av E. Husserl som redan publicerats vid den tiden. Författaren verkade fullgöra uppgiften som en lärare som beskrev huvudriktningarna för den fenomenologiska beskrivningen av alla typer av föremål för avsiktligt medvetande. Sartre väljer en av det mänskliga sinnets mest väsentliga och mest spännande förmågor: fantasi. I sitt tidigare verk, L'Imagination, kritiserar han teorier om mentala bilder som har dykt upp sedan Descartes. Nu, efter Husserls huvudsakliga metodologiska tanke, åtar han sig att utföra en fenomenologisk beskrivning av fantasins aktivitet och det noematiska sambandet av denna verksamhet - den imaginära, bilden Sartres förkrigsarbete behåller sin betydelse både inom tillämpningsområdet grundläggande filosofiska metoder och i konstteorin och ämnet konstnärlig kreativitet. Den noggranna fenomenologiska beskrivningen som författaren utfört är en oerhört lärorik upplevelse, och dessutom är den nära kopplad till författarens litterära arbete, i synnerhet med romanen "Illamående", som dök upp ungefär samtidigt. "The Imaginary" avslutar Sartres serie verk om psykologi. En person som studerar den är omedelbart övertygad om att "The Imaginary" är en bok om psykologi när den står inför överflöd av speciellt, rent psykologiskt material i den (det finns särskilt mycket av det i den andra och tredje delen av boken). Och ändå är detta inte bara en bok om psykologi. Det här är en filosofisk bok. Det här är en bok om psykologins filosofi. Det handlar mer om filosofi än psykologi. Det är också viktigt här att den kom ur tryck bara tre år innan Vara och Ingenting publicerades. Tidsperioden är kort. Det är därför inte förvånande att man i "The Imaginary" kan hitta början till de filosofiska idéer som nådde mognad i "Being and Nothingness".